Redogörelsen kartlägger hur lagstiftningen om den civila och den militära underrättelseverksamheten fungerar, hur effektiv och hur framgångsrik den är, vilka utvecklingsbehov som finns, hur tillsynen fungerar, hur rättsskyddet tillgodoses och andra relevanta omständigheter.

Underrättelselagstiftningen trädde i kraft den 1 juni 2019. Den ingår i det samordnade genomförandet av målen för skyddet av den nationella säkerheten och försvaret.

Det viktigaste målet med lagstiftningen om underrättelseinhämtning, nämligen att förbättra den nationella säkerheten, har förverkligats, och informationsinhämtningen om hot mot den nationella säkerheten och landets försvar har effektiviserats. Nationellt skapar förmågan att inhämta information genom underrättelseinhämtning också en grund för cybersäkerheten. Genom en heltäckande och oberoende laglighetskontroll upprätthålls förtroendet för underrättelseverksamheten.

För att trygga samhällets säkerhet, de grundläggande och de mänskliga rättigheterna är det viktigt att genomföra riktlinjerna för underrättelseverksamheten som fastställts i statsrådets tidigare redogörelser. Det är också viktigt att lagstiftningen är uppdaterad, att den rättsliga grunden utvecklas så att olika samband identifieras, att också överraskande förändringar i omvärlden beaktas, att den strategiska styrnings- och tillsynsverksamheten ses över, att informationen når den högsta statsledningen och myndigheterna i rätt tid samt att man värnar om förfarandena för rättskydd och tillsyn.