Rapporten beskriver lagstiftningens funktionalitet, styrningsbehov och tillgänglighetens nuläge i byggd miljö ur FN:s konventions om rättigheter för personer med funktionsnedsättning synvinkel. Rekommendationerna baseras på kartläggning, frågeundersökning och workshops med erfarenhetsexperter och intressegrupper. Den internationella jämförelsen gäller lagstiftning och metoder, som främjar tillgänglighet.

I rapporten föreslås preciseringar av bestämmelser och ny lagstiftning. Den nuvarande lagstiftningen beaktar inte tillräckligt sensorisk tillgänglighet. Bestämmelser om offentliga uteområden saknas och tillgänglighet i resekedjorna är bristfällig. Tillgänglighet bör utvecklas även vid andra tillfällen än vid renovering. Vid beredning av lagstiftning ska användarna vara delaktiga i processen från början. Påverkan av attityder, utbildning och övervakning måste ökas så, att tillgängligheten beaktas i hela byggnadskedjan från planering till genomförande och underhåll. Certifierade tillgänglighetsexperter ska utbildas. Sanktioner behövs bara om incitamenten inte fungerar.

I Finland finns det ingen statistik som kan användas för att beskriva tillgänglighets tillstånd. Som utvecklingsobjekt identifierades systematisk insamling av uppgifter om tillgänglighet och harmonisering av begrepp. Indikatorer för genomförandet av tillgänglighet bör definieras på ett sektorsövergripande sätt.